Det regnar i Beirut ...

Äntligen så regnar det i Beirut. För er som aldrig varit här så måste jag förklara att det är en väldigt dammig stad med mycket bilar (glöm inte alla raserade höghus, orsakade av det senaste kriget, som sprider damm då allt bråte bärgas) och mycket mindre träd och grönska. Så när det väl regnar, vilket det gör under vintern, sköljs allt damm bort och luften blir en aning friskare.

Det är inte för att jag kommer från Borås (Sveriges regnigaste stad, känd numera som Sveriges orgasmrikaste stad , lustiga politiker vi har i Borås höger, jag vet) som jag uppskattar regnet, det är för att allt blir renare.

Och rent ska det alltid vara i Libanesiska hem. Min granne är en pedantisk slavdrivare. Ja, så skulle jag vilja beskriva henne. Med det sagt så skulle jag vilja ta upp ett ämne som plågar mig ofta då jag besöker libanesiska hem. Hemhjälp, bestående av fattiga unga tjejer, främst från Sri Lanka.

Missförstå mig inte, jag ser inget fel med att man använder sig av hemhjälp när allt annat i vardagen blir för mycket för att man ska kunna hantera det själv, men att utnyttja stackars människor för slavlöner (från 100$ i månaden till 250$) och oresonabla arbetstider och att inskränka deras frihet genom att låsa in dem när man inte är hemma och inte låta dem ha EN enda ledig dag, så kallar jag det slaveri. Det påminner mig om hur svenska arbetarklassen hade det långt innan de började kämpa för sina rättigheter.

Jag ska förklara varför så många hem i Libanon väljer att anställa hemhjälp, förutom att det i många många fall bara handlar om simpel lathet. En kvinna i Libanon har ofta hand om hemmet och barnen själv (det kunde underlätta om mannen hjälper till, speciellt då båda parterna arbetar), och samtidigt har hon bara rätt till 40 dagars mammaledigt.

De kvinnor som arbetar kommer därför att pressas hårt då de måste återgå till sitt arbete så tidigt i barnets ålder. För att därför underlätta all stress så anställer man någon att ta hand om städning och dylikt i hemmet. MEN det är inte en ursäkt för att bete sig om en slavdrivare. Den dammiga situationen som jag nämnde innan, och som för övrigt driver mig till vansinne, gör att de stackars kvinnliga hemhjälpen, som lämnat familj och hemland, arbetar från MINST kl 05:00 till 22:00. I vissa hem så förväntas det av dem att vara tillgängliga 24 om dygnet. Det kan bli väckta mitt i natten för att förbereda en flaska mjölk. Eller så måste de vänta tills gästerna åkt hem för att ta hand om disk och annat, vilket kan vara ända in på morgontimmarna.

Och kvinnor som min granne anser att det är hennes rätt att "tukta" sin Sri Lankesiska hemhjälp, att skrika på henne, och till och med slå henne, är bara bra, "annars lär de sig aldrig".

Vissa ser dessa stackars tjejer som sin ägodel och drar med dem på alla möjliga tillställningar, ibland så "lånar de ut dem" till bekanta, eller så tar de med dem till en demonstration för att höja antalet deltagande som på bilden ovan (kvinnan orkar inte ens bära sin egen handväska utan stackars tjejen får göra det istället). Här kan du läsa lite mer om den inhumanitära situationen som råder i en del hem i Libanon.