Det sprängda paradiset . . .

Nu har sommaren äntligen kommit till Beirut. Årstiden som Libaneserna ser fram emot hela året; att kunna bada i havet och festa långt in på nätterna, äta god mat och promenera vid stranden. Men sommaren började lite snett i år, liksom förra årets sommar.

Igår kväll när jag matade lilla Julia så small det till, högt. Automatiskt satte jag på TVn och började zappa bland kanalerna, för att få ett BREAKING NEWS (ett fenomen som vi vant oss vid och som vi förväntar oss med jämna mellanrum). Jag fick det bekräftat bara några minuter senare att i Alay, lite högre upp så hade en sprängladdning som någon/några placerat vid en vägkant detonerats.

Tidigare den här veckan, natten till måndagen kl 01:00 small det till vid ABC köpcentret i Ashrafieh, Beirut. Någon hade placerat en sprängladdning i en bil. Jag var och handlade kläder där på Vero Moda på söndagen.
Jag har en vän som bor vid ABC (hundra meter från explosionsplatsen) och jag skjutsar ofta hem henne på kvällen när vi varit ute. I Tisdags trotsade jag bomberna och körde hem henne, förbi de krossade affärerna och huset där en kvinna dog när en vägg rasat ner på henne efter explosionen.

Måndag kväll, samma dag kl 23:00, var det vid Verdune i Beirut som "kvällens sprängladdning" detonerades . Där var jag i fredags och handlade kläder på Zara.

Nu har vi börjat sova med fönstrena öppna och gardinerna igendragna. Det här är åtgärder som man tar till för att

1. Undvika krossade fönsterrutor så gott som det kan gå vid eventull smäll
2. Använda gardiner som skydd för eventuellt flygande krossat glas

Ungefär så har vardagen blivit i mitt underbara Beirut. Man planerar i förväg för en katastrof, man försöker undvika att vistas ute på nätterna, man försöker undvika trafikträngsel, man låter barnen vara hemma när man ska handla mat, man ställer in restaurangbesök. Man sitter och väntar. Väntar på nästa katastrof, nästa sprängladdning, nästa död.

Nu är vi gisslan i vår egen vardag, fångar i våra egna hem. Att ständigt leva i skräck är som att inte leva alls.

Sommar utan kaos, krig och rädsla? Vad vore Libanon utan alla dessa element?

Ett paradis....